28 juni
Äntligen äntligen
kan jag blogga om något som har varit jobbigt under hela våren.
Nu vill jag skriva ner denna händelse, för mitt eget minnes skull.
14 mars, på min 60-årsdag fick jag ett brev från REGION Värmland.
Ett kuvert med något runt i. En penna i present tänkte jag.
Men nej, det var ett provrör.
Jag hade fått ett screening-test skickat till mig.
Ett erbjudande att skicka in ett avföringsprov för att eventuellt upptäcka osynligt blod.
Jag har aldrig haft problem med magen så jag ställde undan testet i skåpet.
4 april åkte Arne ner till stan för att deklarera och jag var ensam hemma.
Okej tänkte jag, passar väl på att göra detta test då..
Testet skickades in och 11 april fick jag provsvaret.
Det fanns osynligt blod i mitt test och de ville att jag skulle ringa och beställa en tid för coloscopi så fort som möjligt....
Jag blev alldeles iskall och trodde jag skulle svimma!
Började gråta, hyperventilera och var helt förtvivlad.
Känslan var obeskrivlig!
Samma dag skulle jag börja jobba kl. 12 och telefontiden var från kl.15.
Jag sa inget på jobbet då, men jag var alldeles virrig.
Stängde in mig på kontoret exakt kl.15 och ringde.
Vet inte hur det samtalet lyckades i mitt gråtande, men jag fick iallafall en tid den 25 april.
25 april var en torsdag, men tre kvällar före skulle jag ta toilax tabletter för att magen skulle förbereda sig. Jag sjukskrev mig faktiskt. Skulle ha jobbat men det knep i magen så jag ville inte/kunde inte jobba. Veckan innan skulle jag också undvika fibrer, skal och frö.
Bara äta vitt bröd osv.
Från kl.14 den 24e fick jag bara dricka klara drycker.
Tänkte att detta blir jobbigt. Jag som blir hungrig efter bara 5 timmar och jättesur/grinig om jag inte får mat. Men nej, det problemet blev det inte..
På 1 timme, mellan kl.17 och kl.18 drack jag DOS 1.
(5 dl Plenvo + 5 dl vatten)
Det smakade mango, SÖTT som bara den och luktade svett.
Å det blev resultat, toabesök 6 ggr på en timme.
DOS 2 (5 dl Plenvo + 5 dl vatten) drack jag mellan kl. 19.30-20.45.
Det smakade SÖTT, fruktsmak och bittermandel.
Urk, så himla äckligt!
Men OJ va' törstig jag blev när allt detta var uppdrucket!
Jag drack upp en stor flaska med citron-Ramlösa själv!
Det blev också resultat förstås.
19 toabesök på kvällen + 2 ggr på natten.
(ja, jag räknade)
Klockan 5.30 gick jag/vi upp och åkte till Karlstad kl.7.00
Framme på Endoscopiavdelningen kl.8.00 och kom in 8.20.
Fick byta om/sätta på mig strumpor, lång skjorta och "kalsonger" med hål i baken.
Fick knalla in i ett rum och lägga mig på en brits.
Fick nål i armen, blodtrycksmanschett på, syrgas i näsan, klämma på fingret för att se syresättningen + hjärtfrekvensen.
Jag var sååå orolig, gråt och var alldeles skakig.
Men blev så himla fint och gulligt bemött!!
TACK!
Fick lugnande via nålen i armen men var vaken.
Kändes absolut inget pinsamt, otrevligt eller ont.
(Lite kallt utav gelen i baken, inget annat)
Försökte att titta lite på skärmen, men jag fattade inget utav det jag såg.
Tog ca 1 timme. (tror jag)
Coloscopi-kameran kollade hela vägen runt i tjocktarmen + tittade in i tunntarmen + kikade även på blindtarmen.
Läkaren hittade och tog bort en jordgubbs-stor polyp som inte såg fin ut sa hon.
Den skickades på undersökning och svaret skulle komma om 6-8 veckor.
-Släpp allt nu sa läkaren till mig, försök att koppla bort detta, och tänk att detta var nog den bästa 60-årspresenten du kunde fått. -Vilken tur att du gjorde detta test.
Jag kunde givetvis inte släppa detta utan grönnade, väntade, grinade, jobbade, grinade mer.
Denna väntan var såå jobbig...
Arne var såå förstående och bra på alla vis när det brast för mig.
Vilket det gjorde rätt ofta här hemma...
På jobbet gick det rätt så bra ändå tycker jag.
Där hade man annat att tänka på. Men berättade för mina kollegor hur läget var.
Tisdag den 11 juni (nästan 7 veckor) orkade jag inte hålla mej utan ringde upp Karlstad.
Sköterskan lovade att läkaren skulle ringa upp mig. Samma dag eller dagen därpå.
Onsdagen hade jag såå ont i huvudet..
Väntade och väntade...
Lägger mig för att vila och hör att ett mail kommer, då är klockan 16.45.
1177 har skickat mail...
Öppnar och ser att jag har fått ett inbokat möte på kirurgmottagningen i Karlstad.
PANIK!!
Vad har hänt, vad visar provet, ska jag opereras..?
Tankarna snurrar och jag gråter förstås förtvivlat.
Vet inte hur jag lyckas att hitta numret till sköterskan, men jag ringer upp och hon svarar.
Nästan precis när telefontiden är slut.
Ssk lovar att läkaren ska ringa mig direkt.
Det gör hon och förstår min oro över det oväntade mailet.
Hon berättar att stjälken/roten var "fin" på polypen men toppen på polypen visade på förändringar/cancer.
Hon lovar att kolla vad kirurgmottagningsbesöket handlar om
och ska ringa tillbaka till mig dagen efter.
Väntan igen..
Dagen efter på morgonen ringer hon och säger att läkaren/teamet på kirurgmottagningen
vill att jag ska ta blodprover och en datortomografi eftersom polypen var såpass stor.
Min första semesterdag 17/6 går jag till labb och tar blodproverna.
Torsdagen den 20/6 får jag en datortomografi-tid klockan 8.30.
Skönt att den röntgen kunde göras i Säffle ändå.
Fick en nål i armen och fick lägga mig på en brits med linnet på och byxorna nerdragna.
Låg med armarna över huvudet och skjussades in i ett rör.
Fick andas in, hålla andan och andas ut...
85 ml kontrast sprutades in och jag blev alldeles varm i halsen o tyckte det kändes som jag kissade ner mig. Jättekonstig känsla...
Sedan blev det jobbig väntan igen...
Vad skulle blodproverna visa?
Vad skulle röntgen visa?
Vad ska hända med mig?
Jag föreställde mig de värsta tänkbara scenarier man kan tänka!
Oro och ångest...
Igår den 27 juni hade jag tid på kirurgmottagningen i Karlstad.
Arne och jag knallade in tillsammans kl.13.00.
Jag började gråta med en gång, så nervös var jag.
En underbar läkare och sköterska tog emot oss.
Eftersom läkaren såg att jag var spänd och nervös sa hon nästan med en gång att hon hade goda nyheter.
Hon förklarade för oss vad som hade gjorts och att både röntgen och blodproverna var BRA.
Tack o lov för detta!!
Men eftersom det var förändring/cancer så är det 1% "chans" att det kan komma tillbaka.
Man kan operera bort det området i tarmen där polypen satt för att få bort den %-en.
Eller göra en undersökning på polypområdet + röntgen om 6 månader igen för säkerhets skull.
Det är alltid en risk med just tarm-operationer för infektioner med mera, så jag valde det senare alternativet. Å nu kunde jag pusta ut kände jag!
Jag är nu så lättad över att blodproverna bra, röntgen visade att mina organ är friska och att polypen är borta.
Vilken pärs detta har varit!
Men jag har blivit så fint och förstående bemött av sjukvårdspersonalen!
Tack också till ALLA runt omkring mig som har hjälpt mig i denna resa.
💗💗💗
På hemvägen från Karlstad gick vi in och köpte Champange,
för nu hade vi verkligen något att fira!




















